Dagens pass eller aktiva vila innehöll klättring.
Det var länge sedan jag klättrade men har tänkt på det mer och mer på och saknat det. Hittade en lucka ikväll och äntligen kunde jag få smaka på denna fantastiska sport igen. Jag vet inte vad jag kan säga som kan beskriva alla fördelar med klättring. Jag älskar att det ger mig perspektiv och visar mig att stora muskler har ingenting att göra med styrka. Muskler är vackert, men säger ingenting om hur stark en person är. Jag rekommederar ta sig an klättringens utmaningar. It will challenge you. Fysiskt och mentalt.
Jag visste inte hur det skulle kännas att klättra igen, men hoppades på att det skulle kännas bra i kroppen. Det gjorde det inte. Inte vid första försöket i alla fall. Jag kände inte igen mig alls. Kroppen kändes konstig. Mina handgrepp ännu värre och hela jag blev orolig och hela min hjärna ropade "whaaaaaaat?"
Jag förstod ingenting. Jag förväntade mig vara rostig men inte så rostig. Medans jag vilade kom jag fram till att jag kanske hade för bråttom och tänkte inte efter nästa steg. Vid andra försöket vid en annan del av väggen kände jag igen mig själv. Vilken lättnad! Jag lekte mer med att placera kroppens tyngdpunkt olika, vågade hoppa och byta fot på samma ställe samt sträckte ut mer. Den enda tanke jag hade där var "like a monkey darling och kom ihåg tre punkter samt sträckta armar". Vilken känsla! vid tredje försöket gick det återigen bra. Jag tappade inte styrkan lika snabbt som jag har gjort innan. Vissa grepp jag har upplevt som svåra var något lättare. Nu följde inte jag något speciellt led utan jobbade på att få tillbaka självkänslan och tillit till min kropp igen.
Det finns galet många svårigheter, och en av dem var en plötslig rädsla för höjden och att falla. Jag hade styrkan. Jag hade greppet. Det var bara att gå vidare till nästa steg och ta mig förbi en liten överhäng men icke. Jag släppte taget. Vid nästa försök höll jag i mig för länge i helt fel position av kroppen och tappade styrka i händerna. Väl på marken var jag ändå nöjd med vad jag kommit i underfund med där uppe. Jag kunde inte låta bli att tänka på vilken utveckling jag skulle se om jag ägnade lika mycket tid åt klättring som jag gör åt paddling och Crossfit, men det går inte. Inte just nu. Inte än.
Jag är helt klart sugen på mer klätring, men gärna även träning där jag kan känna mig bekvämmare med kroppen och där jag kan träna grepp och bättre position av kroppen. Detta kan försås inte tränas någon annanstans än på väggen.
Det var en mycket trevlg kväll med spindelkvinnor och spindelmän. Så vackra rörelser så många hade. Så vackert, så vacklert att se. Vill man se snuskiga pull ups så ska man hänga med klättrare. Snuskigt säger jag bara. Snuskigt ;)
Mycket nöjd med känslan i de nya skorna.
