madelayne.blogg.se

Fick en riktig bra start på mitt träningsprogram, men som vanligt precis när man har flyt så ska en förkylning slå till och ställa till ett och annat. Dessvärre blev det ett uppehåll på ca 10 dagar och missade 5 pass av mitt program och ett drabåtspass. Dessa ska jag försöka ta igen denna vecka. I alla fall så gott det går. Då jag jobbar helg hinner jag ej till Boxen (Crossfit gym) innan de stänger. Ah, jag behöver en box som har öppet dygnet runt eller åtminstone mellan 7-21 även helger. Jag är säkert inte den enda som jobbar skift och fler kanske har samma efterfrågan men, men. Man får göra så gott man kan med den tiden man har och denna vecka har jag mycket att stå i.

 

Det är ett mödosamt arbete att jobba upp allt jag tappat men det går faktiskt framåt och jag t o m börjar våga pusha lite mer. För första gången hörde jag mig själv tala om mina rädslor när jag förklarade för Pt:n varför jag inte pushade. Vad som hade hänt, att jag behövde pushas då jag ej kände igen mig själv längre. Det kändes skönt att få säga som det var. Tar jag fram rädslor i ljuset slutar de ha makt över mig och precis så blev det. Jag minns väl när jag äntligen fick fram djävulen i mig under ett pass. Så gott! så "jag"!

 

Visst har jag mina ups and downs. Det har vi väl alla. Jag har haft ett extremt stort behov att köra helt ensam (med undantag när pt:n ska vara med och piska mig). Jag har tvingats att hitta styrkan, och motivationen i mig själv. Jag har aldrig gillat att vara beroende av någon annan, därmed ett stort behov att vara min egen pelare när jag är som mest ensam. Må hända att det är lättare att träna med andra men förr eller senare är man ensam och just där när det är som tuffast vill jag kunna lita på min egen grund. Ensam är inte starkast, men det hjälper att vara stark i sig själv och vara noll beroende av någon annan. Så trivs jag bäst.

 

Vad gäller lungorna och flåset så går det succesivt bra. Gjorde en ny spirometri som visade att lungorna nu har normal kapacitet tack vare högre dos av min astmamedicin. Mycket positivt. På fredag pratar jag och läkaren om medicinen. Innan månadens slut ska jag göra minst ett försök att klara av 3km testet samt 2000m rodd. Med tanke på att jag inte har något försprång alls så blir jag nöjd med vad tiden än blir och ska göra mitta bsolut bästa med att se det som ingångsvärde och inget annat. Vad testerna visar är hur det är idag och inte hur det kommer att vara nästa år.

 

Nu hoppas jag på inga fler avbrott och inga fler förkylningar. Med allt elände i världen senast blev jag lätt hängig och så låg att jag nästan tappade motivationen och såg ej det meningsfulla med något. Nu mer än någonsin behövs träningen dock. Det blir en ventil, ett andrum, en paus fr det jag ej förmår att förstå, fr frustration och från sorgen att höra om mord i en religions namn. Har vi ej haft tillräckligt genom historien? hur många har ej mördast, i mänskligehetens historia, i religionens namn? I Amerika, i Asien, i Europa? varför upprepar sig samma sak? varför är vi på väg till 30-40-talets Tyskland? Varför demoniserars en helt folkgrupp?

 

Nåväl, inga lätta svar. Denna blogg ska handla om träning och idag får jag min ventil och ro efter jobbet när jag äntligen får lyfta vikter igen. Idag blir det mycket ben och en del cleaning (frivändningar). Det ser jag fram mot.