madelayne.blogg.se

I går cyklade jag til boxen överlycklig. Jag hade fått mina nya pass i programmeringen som innehöll övningar jag älskar. Jag började med uppvärmning i 2000m rodd i lugnt tempo. Det kändes bra. Jag trivdes och glädjen jag kände över att vara i boxen, höra vikter släppas ner, känna doften av vikterna och höra musiken i bakgrunden kan ej beskrivas. 

 

Jag hämtade vikterna och stången jag behövde för den första delen av mitt pass. Jag skulle börja med marklyft. 4 sets med viss antal rep och med x% av min max. Inga konstigheter. Vid sista repet i min sista set kom det. En kniv hade stuckits längst ner i högra delen av ryggen. Jag släptte stången. Blev förvånad och i mittt huvud ekade "nej, nej,nej och Gud snälla låt det inte vara vad jag tror det är". Jag la mig på golvet och stretchade ryggen i en kobraposition. Jag böjde benen mot bröstkorgen medans jag la på rygg och rörde dem mot höger resp vänster några gånger. Det hjälpte tillfälligt. Nästa del i mitt program var backsquats. Jag testade med endast stången som väger 15 kg men det gick ej utan att få ont. Jag testa en annan del av de övningar jag hade men det gick ej heller utan att få ont. Med oro i bröstkorgen och gråten i halsen avbröt jag det hela. Jag ställde allt på sin plats och gick snabbt till omklädningsrummet. Tårarna rann av besvikelse och jag skickade ett mejl till min tränare som också är min naprapat. Förklarade vad som hade hänt, bad om en tid snarast och cyklade hem.

 

Att cykla hem var en pina. När det bara var 500m kvar till lägenheten ville jag bara stanna, ställa cykeln åt sidan och lägga mig på marken eftersom det gjorde ont att sitta. Jag lyckades ta mig upp till lägenheten och la mig på golvet med smärta. Jag har gråtit floder. Jag hade filmat mina sista lyft och tittade på dem om och om igen utan att hitta något fel i formen. Jag är alltid så noggrann med formen för jag vet vad som händer annars. Jag vet att jag inte var i någon "Rambo"-mode för att gå över mina gränser. Lyftet var aldrig några problem och jag var inte ute efter att pusha mig till en löjlig gräns.

 

Att jag fick så ont kan inte ha berott på lyftet. Min rygg var enorm ansträngd efter att ha paddlat 120km. Under ett drakbåtspass innan M24KC hade båten lutat och där hade jag fått ont i ryggen då jag hade längre ner till vattnet. Även om jag haft en dagsvila var ryggen ansträngd efter de där 120km. Marklyft var droppen för ryggen helt enkelt.

 

Idag har jag varit på behandling hos min naprapat. Efter behandlingen har jag kunnat gå bättre. Jag har blivit tejpad vilket lindrar. Jag visade honom mina lyft fr igår och fick bekräftad att formen ser fin ut. Så vad gör vi nu? vi pratade en del om hur vi ska göra. Hela programmering ändras redan idag och en del rehabövningar bakas in i programmet. Ikväll kommer jag att få se hur det kommer att se ut. Jag har gjort ett par övningar hemma som fungerade bra. 

 

Trots vila och bra form så shit happens. Det gäller att se de positva framsteg som t ex att jag kan gå bättre efter behandlingen. Viktigt att komma ihåg att det är långt till VM fortfarande. En ändring i programmeringen är inte världens undergång. Kampen fortsätter.