Något sent inlägg om mitt pass i lördags men har verkligen vari galet upptagen hela helgen med jobbet. Så här såg det ut ungefär.
Lördagspass:
-Kl 6 ringer larmet
-Förbereder frukost, lunchen och middagen jag ska ha på mitt sena arbetspass. Lägger fram träningskläderna, ombyte och hoppades jag inte glömt något (jag glömde handduken).
-Väljer det säkra före det osäkra och tar bussen i stället för cykel. Enl SMHI befaras över 26 m/s mot kvällen och eftersom jag slutar sent känner jag ej för at cykla i så hård vind.
-Jag är i god tid och bussen går på minuten. Ett leende och ett god morgon fr föraren och jag sätter mig ner och njuter av min bussresa. I lurarna lyssnar jag på Red Warrior från soundtracket The Last Samurai. En av mina absolut favoriter som triggar rätt sinnesstämning.
Från bussen kontemplerade jag vattnet med förtjusning. Det gråa, det råa, vinden och regnet kunde inte ha gjort förrmiddagen vackrare. Det väntade en av Dantes inferno, men kroppen hade inte lyckats klura ut än smärtan den skulle utsättas för.
Vindarna var inte så farliga än eller kanske något. Egon var på gång men vindstyrka skulle öka under eftermiddagen och skulle nå sin fulla styrka senare mot kvällen. Vinden blåste bort glädjen och ersatte den med överlevnadsinstinkt. Regn i ansiktet, piskande motvind, känslan av vindmotstånd i paddeln, små vågor i kanalen, kyla, flås, mjölksyra trumslag efter trumslag. Att vattennivåerna började stiga i kanalen märktes under broarna där tack vare en snabb och skicklig manövrering av styrmannen (kvinnan egentligen) räddade oss.
Dramatiska vindar piskade. Ibland ser jag likheter i vissa sinnessjuka pass med tuffa utmaningar i livet. Vad gör man när det blåser som hårdast i ens liv?
Passet påminde mig om mycket som har hänt i itt liv. Jag blev ilsken och ville t o m att det skulle blåsa ännu hårdare. Lite av "that's it? that's all you got?", men det räckte. Det var en hård kamp mot vinden. Jag blev även påmind om grundläggande saker jag ej får slarva med, men som är vanligt förekommande i mina pass. Att tappa form p g a trötthet eller ta i på fel sätt där formen förloras. Precis som i Olympiska lyft och Crossfit. Form, form, form! Förr eller senare under en wod tappar de flesta formen. Det är upp till var och en att ta reda på varför, men ännu viktigare hitta ett sätt att åtgärda det. Trots allt så är det jag som är bossen. Jag bestämmer. Inte kroppen. Kontroll.
Kommentera