Gårdagens pass känns i kroppen. Har återigen varit uppe sen kl 4.00 p g a tidigt arbetspass så det påverkar förstås också hur kroppen mår idag. Med detta i åtanke gav jag mig ut till boxen efter jobbet för en liten "enkel" cardio. Bestämde mig för att det var dags för lite rodd. Får ej släppa det bara för att roddstesterna är färdiga. Ju mer man tränar desto mer utveckling. Ville hålla det enkelt och snabbt så jag bestämde mig för en intervall jag fick som tips av vår träningssamordnare. Mitt pass såg ut enl följande:
Bestämning av lämpligt roddmotstånd. Därefter:
Uppvärmning:
1000m rodd
Intervall:
1500/1000/750/500/250
2 min vila mellan varje
Det var enkelt att programmera dem i roddmaskinen. Älskar dess enkelhet. Innan jag satte igång var min tanke: "I got this". Efter andra omgången d v s efter 1000m började jag ångra mig och kände för att avbryta. Who's going to know? ingen, men jag kommer att veta det och jag är obarmhärtig vid misslyckande så jag bet ihop. Blev missnöjd med tiden på 1500/1000 och 750m. När jag var klar med 750m var jag tvungen att gå ifrån roddmaskinen och försöka få in ordentlig med luft. Därefter gällde det att ge sig på det igen. Svettet rann skönt. I mina 500m och sista 250m använde jag starkare drag. Jag gav allt så gott jag kunde och bestämde mig för att inte "dö" utan att avsluta det hela så starkt som möjligt. Blev nöjdare med tiden. Det skulle vara trevligt om jag kunde hålla en sån tid i 2000m men förhoppningsvis kommer det.
Tanken slog mig att köra pull ups när jag var färdig med intervallerna och gjorde två pull ups utan assistans. Det gick bra. Kände mig hur mör som helst dock och bestämde mig för att nöja mig med min insats. Har jobbat hela helgen och behövt gå upp kl 4 igår och idag och cardion var allt jag tiade med.
Jag kunde inte undgå att se en tjej som fick en PT-timme. Hon kämpade som fasiken med en wod där rodd ingick. Jag kände med henne då jag vet hur sjukt tufft det är, men Gud vad grym hon var och nybörjare. Så grymt imponerad jag blev av henne och inspirerad. Nästa gång jag ser henne måste jag säga hur grym hon var. Ville så klart ej störa henne och PT:n medan de jobbade. Det fick mig att tänka på min resa och hur tacksam jag är för de som visat hur jag ska göra, som pekat åt rätt håll, som ser mig, min vilja och hjälper till samt ger råd. Man får aldrig glömma vem som varit där och är fortfarande där under ens resa.
I livet och träningen. Det är detta som gäller.
Kommentera