Klockan är 21.30 och jag gör hoppande pull ups efter att inte ha kunnat träna på ca 3v. En del supa:nde har jag hunnit med som tur är, men min älskade Crossfit och styrketräningen har jag ej kunnat klämma in i mitt hysteriska schemat fylld av mycket jobb och packning, packning och mer packning inför ett flytt till en ny lya. Lyan rockar fett och känns som ett riktigt hem. Träningspyrlarna är väl placerade och pull ups-stången hänger i köket.
Testerna närmar med storm och risken finns att jag tappat något. Oron har varit obarmhärtig, men vad hjälper oron egentligen? Dags att sätta sig i sadeln igen och kämpa. Det finns saker i livet som är värda att kämpa för in i det sista. Mina hoppande pull ups känns bättre än de jag gjorde imorse. Det bör gå. Det ska gå.
Imorgon är det äntligen dags att hänga med stänger och vikter. Tänker fokusera på vad jag vill. Målet. Inte fokusera på det jag eventuellt tappat Tvärtom. Skifta tankarna och ej falla offer för mina känslor av att "ej kunna" eller "ej räcka till". Någonstans måste man bestämma sig att det inte finns tid för såna tankar. Make up your mind. Fight dammit. Fight. Nu är det allvar.
Kommentera