madelayne.blogg.se

Det har varit mycket sen sista inlägget. Jag har bl a varit på träningsläger i Karlskrona där uttagning till landslaget i drakbåtspaddling skulle ske. Egentligen strax efter lägret skulle uttagning ske. Sen förra året har jag kämpat med att bli godkänd i de testerna vi gör. Jag har tränat mycket Crossfit och valt wod:ar som jag trott skulle gynna mig. Jag fastnade under en viss tidpunkt och vände mig till min PT på Palmer Friskvård för vägledning. Detta gav utmärkta resultat i samband med all Crossfit jag kört med. Wod efter wod har jag matat på. Ibland höll på att tappa hoppet och ibland var jag riktigt trött och kände mig spyfärdig på de övningarna jag haft svårast med t ex pull ups. Nå väl, för att göra det hela kort så har all slit varit värt det. Efter träningslägret där vi pushades och testades tog det mig ett par dagar för att landa.

 

Lägret var mentalt och fysiskt utmanande, men hade som vanligt mycket att lära mig om mig själv och vad jag vill. Efter att ha analyserat ett pass där jag gjort misstag i tekniken p g a trötthet fick jag "en wake up call". I mitt sinne infann sig ett vakuum när jag såg misstagen. En oro kom upp till ytan och frågan: "vad håller du på med? så där får det ej se ut". Jag visste vad som gått fel och efter ett snack med en av coacherna var jag redo att åtgärda det som blivit fel. Jag visste precis hur jag ville det skulle se ut så jag gjorde allt jag kunde för att visualisera bilden om och om igen och igen och igen. Under de sista passen på söndagen såg jag till att vara mer fokuserad än någonsin och det gav goda resultat. När lägret var avklarad visste jag att jag gett det mitt allt. Jag var färdig. Det sista paddeltaget var draget och nu kunde jag ej styra över hurvida jag skulle komma med landslaget eller ej. 

 

Väl hemma hade jag massa tankar och känslor. Jag hade för första gånget vågat ge mitt allt till träningen med målet att komma med landslaget, men livet ger inga garantier på någonting och jag började förbereda mig för en "Tack för visat intresse, men tyvärr räckte det inte denna gång". Oavsett vad som hände hade jag bestämt mig att vara glad och nöjd med över ett års insatser och uppoffringar. Plötsligt kom det efterlängtade men även fruktade samtalet. "Är du intresserad av en plats i landslaget?" löd frågan och svaret var så klart JA. 

 

Det är en spännande resa som väntar med mycket intressant träning som jag vil ta upp till nästa nivå för att vara på topp i Augusti. Jo, det är alltså VM i drakbåtspaddling i Kanada i Augusti. 

 

Förutom ovanstående har jag börjat gå en kurs i rodd. Att ro "på riktigt" i en roddbåt har hjälpt mig att förstå rörelserna i roddmaskinen bättre. Allt har fallit på plats and it makes sense. Nu kommer jag nog att sticka ut hakan lite, men jämför man roddmaskinen med att ro i en roddbåt så är roddmaskinen absolut ingenting. Det riktiga jobbiga är roddbåten. Jag hoppas lära mig och utveckla tekniken mer och mer. Jag har riktigt goda coacher hos roddklubben så jag har guldläge just nu i rodd. Efter några pass hos roddklubben kunde jag inte låta bli att köra wod:en Rowing Helen idag på Crossfit. Den såg ut enl följande:

 

3 varv

 500m rodd (valfri takt)

21 kettle bells

12 pull ups

 

Kan ej beskriva hur ljuvligt det var att wod:a igen. Rodden kändes så annorlunda och bättre. Fokuserade på takt och teknik. Mina pull ups var hoppande. Det var tungt och jobbigt, men gött.