Hittills denna vecka har jag inte kunnat träna som jag planerat. Jag har haft smärtor i vänster revbensbåge. Efter ett samtal med vården var läkarens bedömning att det handlade om att jag sträckt en muskel, därav smärta vid djupt inandning samt vid varje rörelse. Att det kunde göra så himla ont att sträcka en muskel i det område hade jag ingen aning om. Rekommendationen från läkaren var enkel: Vila.
Motvillig vilade jag hela min lediga dag och Crossfit, min andra stora drog, blev avbokad. Det är otroligt hur svårt det kan vara att vila. Det är inget svårt egentligen, men hjärnan sätter igång och kommer med massa förslag på vad jag skulle kunna träna ändå. Jag satte mig framför datorn och skulle egentligen leta efter någon serie jag kunde kika på. Plötsligt googlar jag i stället wods. Började läsa om wods som Fran, Cindy och Angie. Min hjärna försöker klura ut hur dessa wods kan genomföras så att jag inte får så ont. Ett förslag är att göra 1/4 Angie, alternativ 1/2 Angie. Angie består av 100 Pull-ups, 100 Push-ups, 100 Sit-ups och 100 Squats. Cindy blir min hjärnans andra förslag. Cindy består av Amrap 5 pull-ups, 10 push-ups och 15 squats på 20 min. Som tredje förslag får jag Helen. Helen består av 3 varv 400m löpning, 21 kettle bell swings och 12 pull ups. Mycket fina förslag hjärnan kommer med, men jag nyktrar till och kommer ihåg vikten att jag mår bra inför helgen då det är träningsläger i drakbåtspaddling. Jag kommer inte att kunna vara med allt p g a jobb, men tre moment kommer jag att kunna vara med på söndag. Vila är alltså av stor vikt.
Nästan hela dagen gick åt att tala om för mig själv alla fördelar med att vila. Det är under vilan det händer grejer. Det gick upp och ner. När abstinensen slog till som hårdast kände jag mig som Gandalf i Lord of the rings när han skriker "You shall not pass!" fast "monstret" jag kämpade emot var abstinensen.
Lyckligtvis klarade jag mig och det blev en hel dag med bara vila, matlagning och försök till bakning av paleobröd där jag misslyckades tre gånger. Det gjorde dock inte så mycket. Jag är mycket duktigare på Paleomorotskaka, men jag ger paleobrödet ett försök till en annan dag.
Jag är någon som vill mycket. Ibland för mycket och jag lär mig ständigt om mina gränser och när det inte är läge att pusha mer. Jag jobbar på det ständigt. Att träna är inte farligt. Egot är farligt. Dåligt teknik är farligt.
Lyssna på alla råd coacherna har. Lyssna på kroppen. Lyssna på erfarna och följ deras råd om hur man förebygger skador. Tänk teknik, teknik, teknik. Att ha lägre vikter är inget att skämmas för (speciellt för killar som kanske har större press att lyfta tungt i synnerhet om de är stora). Skynda långsamt. Sleep like a baby. Allt detta försöker jag komma ihåg. Ibland glömmer jag och ibland får jag påminna mig själv om det igen.
För övrigt är det bara att konstatera att jag är helt förlorad i träning. Det finns inget återvändo. Det är en drog. Det är långt ifrån lätt. Det är tufft och man lider i strävan att bli starkare och äntligen kunna göra övningar som ser omöjliga ut, men när man får resultat (hur små de än må verka) blir det en drog och inte minst motivation att fortsätta. Man upptäcker ett ny Jag.
Kommentera