madelayne.blogg.se

Denna helg var det träningsläger i drakbåtspaddling på Malmö Kanotklubb.  Jag kunde dessvärre inte vara med på allt, men tre moment kunde jag i alla fall vara med på denna fina och varma söndag. Som vanligt var jag nervös inför allt. Det första svåra momentet var löpning på 3km vi skulle genomföra kl 7.45. 3 km är kanske egentligen inget att oroa sig för, men jag var orolig ändå då jag blev osäker på hur jag skulle springa. Skulle jag använda Pose-teknik och springa med barfotaskor (där man landar med framdelen av foten) eller som "vanligt" med vanliga tjocka skor.

 

Sist jag testade intervaller gick det si så där tyckte jag och hade en inre konflikt kring hurvida jag skulle använda Pose-teknik eller inte. Dessvärre kom jag av mig när jag började jobba med Pose-teknik i somras. Målet var ju att köra små milda intervaller med Pose-teknik och långsamt, men säkert jobba upp styrka för att förebygga skador i vaderna och överbelastning i fötternas framdel.

 

Jag testade mina gamla vanliga skor och kände mig som Frankenstein. Jag är så van vid barfotaskor att det känns klumpigt och konstigt att ha vanliga. I sista minuten bestämde jag mig för att ha barfotaskor och ge det en chans samt se det hela som ytterligare ett träningspass där misslyckande inte existerade. Passet skulle i stället visa mig något och lära mig något. Att tänka så här kändes lättare och jag var mer öppen för att jag skulle vara långsam.

 

Jag gjorde säkert massor av misstag i tekniken. Till att börja med körde för hårt i början. Jag stressade och var tvungen att sakta ner och försöka öka tempot i slutet i stället. Det var en härlig början, men jag visste att jag skulle betala för det alltför hårda tempot i form av förlust av energi när jag nådde halvvägs. Precis så blev det. Det blir alltid som man tänkt sig. När jag nådde målet kändes det ljuvligt. Äntligen var sträckan över och jag levde fortfarande. När jag kollade mitt resultat hade jag 15 min 56 sek. Inget mega wow kanske för de som är riktigt snabba, men för mig var det helt klart en förbättring då 3 km brukar ta mig ca 19- 20 min. Jag kände så klart pressen och att bli jagad hjälpte. Med mer intervallträning går kanske tiden att förbättra ytterligare.

 

Resten av förmiddagen bjöd på två tunga paddlingspass där jag kunde komma i underfund med hur jag sträckt en muskel som gett smärtor i vänster revbensbåge. Det högg till så in i helskotta vid ett tillfälle och var tvungen att sluta paddla. Det är vid vridning av överkroppen och draget av paddeln när jag suttit på vänster sida av båten då sträckning måste ha skett. Jag klarade båda pass dock och hur det gick återstår att se då båda pass filmades och jag får senare se hur det egentligen såg ut.

 

Nu ska jag jobba och pusta ut lite samt stretcha vaderna ordentligt.